Några händelserika dagar i Almedalen är över. Jag har bevistat åtskilliga intressanta seminarier och mött en rad spännande människor från Skolsverige. Det har varit rektorer, fackliga företrädare, skolchefer, representanter från Skolverket och SKL, politiker som debatterat skola, ja rent av en utbildningsminister. Men jag har saknat de erfarna lärarrösterna. Det skulle vara högintressant att ha en eller ett par sådana med i en panel tillsammans med låt säga Anna Ekström, en professor i pedagogik, en rektor och en facklig förbundsordförande.
Flera av dem jag mött har till min stora glädje påtalat att de uppskattar mina texter och den positiva bild av yrket jag försöker bidra med. En frågade hur jag ”vågar” skriva om yrkets framsida med tanke på all kritik man får motta för sådant, främst på Twitter. Det gav mig en tankeställare, för inom hur många andra yrkesgrupper krävs det mod för att uttrycka att man trivs med sitt yrkesval? Ett svar är att jag med ålderns och rutinens rätt lättare kan borsta av mig ogrundade anklagelser och hån än en 15 år yngre version av mig själv. Ett annat svar på varför jag ”vågar” är att jag verkligen vet vad jag talar om och ej heller blundar för de problem som finns. Har man verkat inom yrket länge så har man suckat otaliga gånger över politiska påfund, kommunala pålagor, överdrivet fokus på digitalisering, överdriven dokumentation, snäv budget för inköp av läromedel, slitna salar, stressiga scheman, stora elevgrupper, trånga arbetsrum och hög arbetsbelastning. Men det finns så oerhört många andra som skriver och talar om detta i vårt land så att det positiva tenderar att glömmas bort. Varför verkar vi över huvud taget som lärare? Vad är det som får oss att aktivt välja yrket varje dag i konkurrens med en myriad andra förvärvsarbeten? Detta är intressant och behöver påtalas ibland för att inte allt ska framstå som nattsvart för dem som funderar på en framtid som lärare.
Har jag lärt mig något nytt under seminarierna? Jadå, jag tog del av SKL:s rapport om vad som bidrar till en framgångsrik skola. Jag har också insett att politiker och fackförbund nu på riktigt förstått att det måste ske en stor, samlad, nationell satsning på skolan och att ”tomteblossprojektens” tid är förbi. Politikerbesluten ska vara rejält förankrade i vetenskap och beprövad erfarenhet och inte vara några hastverk; detta utryckte även Anna Ekström på det tydligaste av sätt under Lärarförbundets seminarium.
Vad saknades då? Jo, förutom erfarna lärarröster även diskussionen om de ”mjuka” värdena som jag tar upp så ofta i artiklar och föreläsningar om klassrumsledarskap. HUR skolor på ett systematiskt sätt ska arbete med trygghet, tydlighet och relationsskapande så att elever mår tillräckligt bra för att prestera väl. HUR lärare och övrig skolpersonal ska ges fortbildning inom detta märkligt nog känsliga fält som av vissa skoldebattörer avfärdas som mumbo jumbo eller flum? Här känner jag att mycket ännu kan göras.
Over and out från Almedalen 2019
Jonas Nilsson, lärare, föreläsare och skribent