Detta blir mitt debutinlägg i bloggen som mest kommer att behandla ämnen från mitt eget lärarliv och de tankar jag bär på gällande skola och utbildning.
Jag är svensklärare och har därmed slutfört både sexors och niors nationella prov under denna termins första halva. Äntligen ser jag slutet på den arbetspuckel som NP-organisation, vaktande och rättande alltid för med sig. Föga avundsjukt har jag nu istället bevittnat hur NO- och engelsklärare kämpat med sina NP. Detta är ett mycket hårt och intensivt kneg stundom och det kan man ej sticka under stol med när man ger sig in i skoldebatten som undertecknad gör då och då. Ej heller sticker jag under stol med att jag älskar lärarjobbet. Kombinationen av genuin insikt i gebitets tunga delar och yrkeskärlek är ej självklar för dem som vant sig med en polariserad, ensidig debatt.
Veckorna dånar fram i 180 knyck och mentorseleverna i nian talar redan om balen och skolavslutningen. Så känner jag alltid vid denna period under läsåret, när ljuset tränger bort mörkret utanför klassrumsfönstret. Efter lovet som inleds idag är det en rad röda dagar som bantar ned kvarstoden av terminen kännbart och mycket ska hinnas med innan dess. Men det ska grejas i år också. Just att luta sig mot rutinen och att tänka på hur jag gjorde förut är till stor hjälp och ni lärare som är relativt nya inom branschen: fråga någon rutinerad kollega om råd gällande disposition av de sista månaderna innan avslutning och eventuell betygssättning. Ensam är inte stark på jobbet utan kraften hos och interaktionen med kollegorna är en nödvändighet för att man ska orka med denna spurt.
Ja, ja, jag stannar väl där innan blogginlägget blir alltför pretentiöst. Om jag inte hinner skriva något mer här i närtid så tillönskar jag alla kollegor där ute en glad påsk.
Jonas
Kul, Jonas! Jag kommer att kolla här då och då, ett sätt att ha kvar kontakten med skolan. Glad påsk (så småningom) till dig med.
Har du något tips på hur man ska tänka tiden nu innan betygssättningen? Har jobbat som lärare i 2 år så känner mig fortfarande väldigt ny på detta. Jobbar också som svensklärare.
Svenskämnet är faktiskt gynnsamt på det sättet att många kunskapskrav kan övas och bedömas parallellt under ”kurserna”. Vi får inte samma stress som exempelvis SO- och NO-lärarna med att hinna med att bedöma alla, mer specifika, momentbaserade kunskapskrav under de korta perioder de alternerar mellan ämnena. Inför sluttampen på årskurs nio, låt säga tre veckor innan betygen ska sättas, har jag som mål att alla kunskapskrav inom ämnet (7-9)ska vara bedömda upprepade gånger och därmed brukar jag titta på vilka områden respektive elev skulle behöva öva extra på. Om du exempelvis, på goda grunder, vet att en elev befinner sig på en A-nivå inom språkriktighet, språklig variation, berättande texter och gestaltande beskrivningar så är det onödigt att låta den eleven skriva en novell igen. Däremot kan den ges möjlighet att satsa på att fördjupa sina kunskaper inom litteratur- eller språkhistoria. Ja, denna individanpassning framemot slutet i kombo med ett brett bedömningsunderlag (på grund överlappande kunskapskrav) är det främsta tips jag kan ge utan att gå in för mycket i detalj.